Jag blundade, så hårt, väntade med rädsla i hela kroppen. Kanske jag skulle börja skaka nu, kanske jag skulle be om nåd, det hade ju inte hänt än. Det var ju bara ett slag i luften. Men det hade ju inte hänt med mening, det var inte mitt fel, det var ialla fall det jag försökte intala mig.

Jag träffade honom bara en gång, det hade bara varit en engångsföreteelse, jag var förvirrad, förlåt. Det hade jag kunnat säga, istället blev det bara en massa skrik och gap och tomma hot. Det hade inte behövt komma till det här.

Han hade hittat något, något annorlunda, kanske såg han det på mig, det måste han ha gjort. För jag såg det varje dag när jag tittade mig i spegeln såg jag den fula, dåliga människa jag verkligen var. Jag såg samvetet stirra tillbaka på, skakandes besviket på huvudet. Kanske han såg det, därför stod vi här idag, i denna stund.

Men vi hade ju inte haft det bra, han måste ju veta det åtminstonde. Vi såg ju knappt på varandra längre. Brydde oss knappt om varandras liv, som en vana hade byggts upp, en dålig vana. Jag trivdes inte, jag ville bara att någon skulle se mig, jag ville bara vara intresserant för någon, bara för en kväll skulle jag betydda något skulle jag sagt.

Slå då, tänkte jag, slå då, vad väntar du på. Men inget hände. Men något hände med mig, något blöt började rinna ner för mina kinder och jag öppnade ögonen. Tårar, efterlängtade tårar, äntligen en reaktion, en normal reaktion. Han stod framför mig, slaget i luften var borta. Borta var den starka, aggressiva grottmannen som idag valde slag före resonlighet. Istället stod där mannen jag älskade, för nu såg jag honom, hans tårar var där likagärna som mina.

Förlåt, kunde han ha sagt, jag älskar dig kom heller aldrig fram. Istället kom handen upp och torkade bort mina tårar och sedan kom kramen, efterlängtad mjuk kram. Sen kom kyssen, den varma mjuka kyssen. Ibland är handling bättre än ord, om det är en god handling.

 

petri

23 juli 2010 20:45

ja bra text... blir oftast så skrik bara. verklig

http://kugghjulsprins.blogspot.com

 

razaha

23 juli 2010 20:54

Underbart! Jag håller andan en lång stund för att sedan dra en suck av lättnad när jag når slutet.

http://novellbloggen-razaha.blogspot.com

 

Escargot

23 juli 2010 23:01

En suggestiv text som drar in mig och jag vill verkligen fortsätta ända till slutet. Tycker smärtan och den självhatande bilden och mötet mellan dem två i den stunden var starkt och trovärdigt skildrad. Jag hade också nöjt mig om texten slutat efter: "...Istället kom handen upp och trokade bort mina tårar"
Tyckte om.

http://escargo-escargo.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Barnen skriker, så högt att jag nästan vill hålla för öronen. Jag försöker trösta, försöker mata, försöker vagga men de slutar inte. Tårarna är nära nu, jag känner det, jag kommer bli galen. Han kommer in, ser såklart bara det han vill se. Tar ett äp...

"Min älskade Filip, sedan jag träffade dig blev solen ljusare, marken grönare och livet lättare. Mitt leende är svårt att missa, mitt skratt hörs på långa vägar när du i närheten. Jag älskar din humor, ditt sätt att se på saker inte som ett problem u...

Jobbet hade gett Helen ett helvete idag, papper efter papper som ska fyllas i, stämplas och läggas i nästa hög som sedan ska köras ner till Håkan på postkontoret. Hon äcklas varje gång hon kommer ner och ger honom papperna, det är nästan som hon kan ...

"Hej vännen. Idag bränner solen mot ryggen, havets vågor som slår mot klipporna. Sanden fastnar mellan tårna. Hans armar kramar om en bakifrån och klappar på den stora magen. Vi bestämde igår för att rymma. Var trött på alla som tjatade, som ville be...

Lousie började alltid dagen med en kopp te, oavsett om hon hade jobbat nattskift eller tidiga morgonskiftet. Det gick inte att bryta, te var något hon blev rofylld av, något varmt i magen efter krupit upp ur den varma sängen. Det hade blivit en ...