Jobbet hade gett Helen ett helvete idag, papper efter papper som ska fyllas i, stämplas och läggas i nästa hög som sedan ska köras ner till Håkan på postkontoret. Hon äcklas varje gång hon kommer ner och ger honom papperna, det är nästan som hon kan se han slicka sig på munnen när han ser henne stiga ut ur hissen. Varje gång "råkar" han slänga ett papper på golvet så hon blir tvungen att börja sig ner och hämta upp det. Hissen upp kunde inte vara mer kränkande.

Helen har försökt prata med chefen men såklart han inte lyssna, jävla mansgrisen, såklart att hon var tvungen att göra sitt jobb utan att klaga, han gjorde ju inget farligt. "Titta men inte röra" var det ända han sa.

När hon kom hem försökte hon ringa sina väninnor men ingen svarade, hon lämnade meddelande på deras telefonsvarare och en ringde tillbaka men hade egentligen inte tid att prata. Så här var det jämt, var det inte jobbet så var det dom. Stina, Ellen och Ylva, hennes tre närmaste vänner, eller åtminstonde hade de varit de från början. Tyvärr växer man ifrån varandra men ända sedan han kom har det varit som hon inte exiterat längre, plötsligt hade de inte tid, plötsligt var deras liv fullt med grejer att göra utan henne. Och när de väl umgicks så pratade de bara om deras liv.Ylva: "Hörde ni att jag ska få en befodran snart, cheferna älskar mig på jobbet." Stina: "Ja men herregud", sätter nästan sin cosmodrink i halsen och ler. "Jag med, eller jag menar jag kommer få ha mera uppgifter i makeup affären jag jobbar, så det är väl nästan som en befodran tycker jag. Ellen: "Ja verkligen, jag tycker verkligen jag kommit långt jag med, de ger mig lite dyrare kläder att ha på mig på plåtningarna, hur är det på jobbet Helen? Fylls papperna i ordentligt?". Sarkasmen märktes på långt avstånd. Helen tittade på henne och log. "Jodå, det går.." Ylva avbryter såklart. "Jag glömde säga, hörde ni vad Niklas sa till mig häromdan..." Och så fortsätter det. Egotrippade idioter.

Så här satt hon i soffan hemma och väntade. Leendet blev bara större för varje minut som gick, snart skulle han vara hemma. Det var tidig förmiddag och för henne skulle inte jobbet varit slut på flera timmar. Men nu hade hon fått nog, de fanns gränser. ÄckelHåkan hade uppfört sig som han brukade och nu när pappret ramlade på golvet hade hon bara struntat i det, när han bett henne plocka upp det. Hon hade ignorerat honom och börjat gå mot hissen. Han hade ställt sig upp och sagt "nu plockar du upp det din jävla hora!" Precis vad hon behövde höra. Hon vände sig om, gick fram till hon och gav honom en örfil. Han stirrade på henne, "din jävla fitta, fan gjorde du så för, du kommer inte jobba här mer kan jag lova dig." Hon tog sin mobil ur byxfickan och stängde av inspelningsknappen. Spelade upp det igen och sa: "Vi får se vem som får jobba kvar" Vände på klacken och gick. Och innan hissen stängde hade hon sagt: "Glömde jag nämna videon också?"

Chefen hade varit tyst hela tiden men när han sett och hört hon visat och hon förklarade att hon minsann skulle stämma hela stället för sexuella trakasserier om han inte omflyttade henne omeddelbart. Sedan var det inget mer helvete. Idag hade hon en tidig dag, hon hade begärt att få en för att få spendera det med någon stod henne nära. Hennes vänner hade slutat höra av sig men det var likagärna det. Det hade visats sig att hennes inte var så pålitliga att ha omkring sig ändå. Stina hade ringt upp henne häromdan och när Helen hade berättat hela historien om jobbet hade hon inte sagt något på ett tag men sen började glappen på munnen gå, det var Stina bra på. Ylva hade inte fått någon befodran och anledningen att cheferna gillade henne så mycket var att hon låg med en av dom. Ellen hade inte fått nya kläder men de hade bett henne gå ner ett par kilo. Stina arbetsuppgifter hade ändrats, nu fick hon städa mer i affären än vanligt. "Så egentligen är vi alla avundsjuka på ditt liv, att du vågar stå upp för dig själv och åtminstonde har du Sam att komma hem till." Ja hon hade det, det hade hon verkligen. "Det påminner mig, har inte tid att prata mer Stina, men tack för att du var ärlig, det var verkligen uppskattande."

Nu kom han springande in genom dörren, hennes ögonsten. "Helen gissa vad som hänt idag?" sa Sam och sprang in i sin Helens famn. Tårarna var nära. "Helen är du ledsen?" frågade han. "Nä," sa hon. "Berätta allt som hänt, jag vill höra allt om ditt liv." Sju-åriga Sam, adopterad av henne som 3-åring när hennes syster som dött i en bilolycka med hans pappa. Hon var allt han hade, han var allt hon hade. För hur hade egentligen hennes liv sett utan honom, hade hon varit älskarinna, bantat ner sig totalt i modeträsket eller inte stått på sig själv på jobbet. Han fick att vilja leva bättre och sundare. Han hade bara henne, hon var hans nära, inte hans mamma, men nära nog.

 

ELISE

2 juli 2010 18:28

Hej, fin blogg du har och verkligen bra noveller, du skriver verkligen bra. Titta in på http://youcancallmeglitter.bloggplatsen.se eller elisesvensson.blogg.se

http://youcancallmeglitter.bloggplatsen.se

 

Johanna

3 juli 2010 10:01

duktig du är på att skriva!

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blundade, så hårt, väntade med rädsla i hela kroppen. Kanske jag skulle börja skaka nu, kanske jag skulle be om nåd, det hade ju inte hänt än. Det var ju bara ett slag i luften. Men det hade ju inte hänt med mening, det var inte mitt fel, det var...

Barnen skriker, så högt att jag nästan vill hålla för öronen. Jag försöker trösta, försöker mata, försöker vagga men de slutar inte. Tårarna är nära nu, jag känner det, jag kommer bli galen. Han kommer in, ser såklart bara det han vill se. Tar ett äp...

"Min älskade Filip, sedan jag träffade dig blev solen ljusare, marken grönare och livet lättare. Mitt leende är svårt att missa, mitt skratt hörs på långa vägar när du i närheten. Jag älskar din humor, ditt sätt att se på saker inte som ett problem u...

"Hej vännen. Idag bränner solen mot ryggen, havets vågor som slår mot klipporna. Sanden fastnar mellan tårna. Hans armar kramar om en bakifrån och klappar på den stora magen. Vi bestämde igår för att rymma. Var trött på alla som tjatade, som ville be...

Lousie började alltid dagen med en kopp te, oavsett om hon hade jobbat nattskift eller tidiga morgonskiftet. Det gick inte att bryta, te var något hon blev rofylld av, något varmt i magen efter krupit upp ur den varma sängen. Det hade blivit en ...