Lousie började alltid dagen med en kopp te, oavsett om hon hade jobbat nattskift eller tidiga morgonskiftet. Det gick inte att bryta, te var något hon blev rofylld av, något varmt i magen efter krupit upp ur den varma sängen.

Det hade blivit en vana förlängesen. Hon märkte att hon tyckte att det lindrade baksmällan efter varit ute med kompisar och festat så efter det fastnade hon. Hon var tvungen att ta en kopp dagen efter varje party för att slippa baksmällan.

Lousie satt och tittade ut genom sitt fönster. Staden var tyst, det hade börjat ljusna, man kunde se lampor tändas en efter, hon kunde se grannfamiljen gå ut med sina barn til bilen för att lämna dom på förskolan, hon kunde se mannen kyssa sin hustru och barn hejdå innan han gick sin promenad till jobbet. Han vinkade hejdå när de backade ut från parkeringen och ut på stora vägen. Erik som mannen hette, tittade in i hennes fönster och började gå med riktningen mot hennes lägenhetshus.

Nu var det dags igen, det hade börjat så oskyldigt, Lousie hade låst sig ute och Erik hade välkomnat henne in i sitt hus när hans fru och barn var bortresta över helgen, hon visste att hon hade druckit för mycket. Hon visste att hennes omdöme var dåligt, nästan helt borta. Så när han började kyssa henne sa hon inte nej, när han tog med henne in i till sovrummet sa hon inte nej. När de låg med varandra njöt hon. 

Dagen efter gick hon hem i skam, lovade sig själv att det var en fyllegrej när hon satt och drack sitt te. Att det aldrig skulle hända igen, hon skulle aldrig kunna se hustrun i ögonen eller de fina barn de hade. Hon ville inte förstöra hans familj, det hade hon nog av själv. En förstörd familj. Så när han kom förbi för att förklara, för att få henne att lova att vara tyst då svarade Lousie naturligtvis ja, ingen skulle få veta och när han hade kysst henne igen backade hon inte, det var skönt att bara få säga ja.

Men nu, några månader senare, efter han besökt henne innan jobbet eller när frun och barnen var bortresta fanns det inga ja kvar, hon kunde inte sluta, hon ville så gärna bli älskad även om det var falsk kärlek. Samvetet hade försvunnit, skammen var borta. Kanske hustrun visste, hon kanske inte ville se det som mitt framför henne. Men hon kanske dessutom visste det Louise visste, att Erik skulle aldrig lämna sin hustru för henne. För honom var Lousie inget annat än en sex för honom.

Lousie hörde den lätta knacken på dörren, hon ville inte öppna egentligen. Hon stod snart inte ut med sig själv men hennes beroende var större, starkare än henne. Hon drack upp det sista av sitt te och gick mot dörren för att släppa in honom. Lousie tänkte nog inte på att hon vinglade in i bordet och välte vodkaflaskan som stod på bordet. Hon stannade. Den var tom, det hördes bara ett lätt klirr när den ramla ner på sidan. Det påminde henne, hon måste köpa mer.

Hon trodde hon skulle klara sig till ikväll, det måste hon. Hon fortsatte mot dörren när bankningen blev lite hårdare den här gången och öppnade dörren. 

Lousie gick in i sovrummet och började ta av sina kläder. Erik steg in och med sig hade han en påse som hon inte hade sett i fönstret. Han ställde påsen på bordet och tog ut vodkaflaskan, han visste att hon inte skulle bli lika rolig utan den. Sedan gick han mot sovrummet och tog av sig kläderna medan han gick. Han berättade glatt vad han hade med sig för present till henne när han låg ovanpå henne. Hon log trodde hon, men egentligen visste hon inte vad hon kände. Hon visste bara att hennes te skulle inte smaka lika bra utan det.

 

På det viset

20 juni 2010 21:13

Realistiskt och berörande.
Jag ser fram emot att läsa mer här.

http://padettavis.blogspot.com

 

razaha

20 juni 2010 21:26

Vilken vändning...
Jag skulle vilja strypa karlsloken med mina bara händer. Inte nog med att han förför Louise, han fyller henne med sprit också. BRA skrivet!

http://novellbloggen-razaha.blogspot.com

 

Anders

20 juni 2010 23:36

Oväntad vändning på en rofylld morgon med frukost te. Känns som det är mer som ligger och lurar.

http://nerf99.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blundade, så hårt, väntade med rädsla i hela kroppen. Kanske jag skulle börja skaka nu, kanske jag skulle be om nåd, det hade ju inte hänt än. Det var ju bara ett slag i luften. Men det hade ju inte hänt med mening, det var inte mitt fel, det var...

Barnen skriker, så högt att jag nästan vill hålla för öronen. Jag försöker trösta, försöker mata, försöker vagga men de slutar inte. Tårarna är nära nu, jag känner det, jag kommer bli galen. Han kommer in, ser såklart bara det han vill se. Tar ett äp...

"Min älskade Filip, sedan jag träffade dig blev solen ljusare, marken grönare och livet lättare. Mitt leende är svårt att missa, mitt skratt hörs på långa vägar när du i närheten. Jag älskar din humor, ditt sätt att se på saker inte som ett problem u...

Jobbet hade gett Helen ett helvete idag, papper efter papper som ska fyllas i, stämplas och läggas i nästa hög som sedan ska köras ner till Håkan på postkontoret. Hon äcklas varje gång hon kommer ner och ger honom papperna, det är nästan som hon kan ...

"Hej vännen. Idag bränner solen mot ryggen, havets vågor som slår mot klipporna. Sanden fastnar mellan tårna. Hans armar kramar om en bakifrån och klappar på den stora magen. Vi bestämde igår för att rymma. Var trött på alla som tjatade, som ville be...